2019-09-07

Heldagen på Lövstabruk

”Men jag vågar säga, att min kära moder intet sett något i Sverige, om hon inte sett Leufstad.” Så skrev Gustav III till sin mor, drottning Lovisa Ulrika, i ett brev år 1768.

huvudbyggnaden

Lövsta - herrgården.

kanoner

Kanoner som vaktar.

annexen

Rundhusen.

Nu var det inte Gustav III som manade oss, utan vårt eget programblad som lockade med heldagen på Lövstabruk i onsdags, ett av de många järnbruk som Uppland är så rikt på, och kanske en av landets praktfullaste bruksmiljöer. Något bruk i bruk är det förstås inte längre, masugnar och smedjor är sedan länge försvunna – utom en av klensmedjorna. Där arbetar smeden Erika Galle som berättade om sin livslånga kärlek till järn och eld, gamla och nya verktyg, smidde en nål, och visade oss den i stort sett bibehållna ”Smedjan”, med bilder på väggarna av de gamla män och ibland mycket unga pojkar som arbetat med detta slitsamma hantverk.

guiden

Erika Galle utanför sin smedja.

Redan på 1570-talet hade en hytta för tackjärn börjat byggas i Lövsta och kronan lät uppföra en egen hytta ett tjugotal år senare. År 1629 började bankir Louis De Geer (1587-1652) arrendera kronans hytta, ett arrende som han fick överta år 1633 som pant för sin fordran hos kronan. Med hjälp av yrke­sskickliga valloner förvandlades hyttan till ett modernt järnbruk. Redan från början fungerade bruket som ett självförsörjande samhälle. Efter hand kom Louis De Geer och hans släkt att äga flertalet av Sveriges större bruk och gruvor.*) I slutet av 1800-talet började ny teknik konkurrera ut de gamla bruken, och 1926 lades Lövstabruk ner för gott.

Under rysshärjningarna 1719 ödelades större delen av Lövstabruk men byggdes upp omgående och kom att utvecklas till ett av världens största järnbruk.

Den nya herrgården stod klar år 1730. Vi visades runt av den kunnige vallonbruksguiden Ingemar Nilsson och fick i de vackra salarna beskåda sidenklädda möbler, magnifik takstuckatur med franska liljor (ingår i vapenskölden) och porträtt av många i familjen de Geer som brukat och bebott Lövstabruk i 300 år.

Stuckatur

Den magnifik takstuckatur med franska liljor.

barnkammaren

Gunghäst och åkdon i ett hörn av hallen.

Vi förevisades också köket med alla vackra kopparpannor, varmvattenberedare i koppar och ett rejält bord med en decimetertjock stenskiva i kolmårdsmarmor.

koek1

Köket med vedspis och varmvattenberedare.

koek2

Kopparkittlar och ljusstöpning.

Vår trevliga bussförare Peter körde oss sedan till Forsmarks bruk, som en kort tid i mitten av 1700-talet också ägdes av familjen de Geer. Målet var Forsmarks Wärdshus och en mycket välsmakande lunch.

vaerdshusert

Lunch i Forsmarks Wärdshus.

Åter på vindlande småvägar tillbaka till Lövstabruk och Hantverkets Hus med både ateljé och butik. Vi kunde konstatera att Lövstabruks kyrka med sin berömda orgel måste få ett eget besök.

Under återfärden till Uppsala tog bussförare Peter oss på avvägar förbi Dannemora, som en gång försåg Lövstabruk med järnmalm, samt den lilla orten Film och berättade ungdomsminnen från trakten.

Som en annan Barbapappa bytte vår buss sedan skepnad till buss 8 för att släppa av några av deltagarna nära bostaden, medan vi andra fortsatte till utgångspunkten UKK och skildes åt med ett stort tack till bussförare Peter och programmakare Margareta för en mycket lyckad dagsutflykt.

-------

*)Bonusinformation: Fem generationer De Geer har också ägt Skyllbergs bruk i Närke, 1775 sålt till Olof Burén, som senare förvärvade Stjernsunds gods och lät uppföra Stjernsunds slott, vilket vi nyligen har besökt, samt Godegårds säteri mellan Askersund och Motala, med ett museum som visar 250 år av svensk porslinstillverkning.